jag var i ett hus...det var som en labyrint. jag kunde inte hitta ut. jag letade efter någon där inne som jag inte hittade. sprang runt och var jätterädd. någon jagade mig tror jag. jag tror att det var J jag letade efter. men jag hittade honom inte. jag var tvungen att hoppa ner från taket på andra eller tredje våningen. jag vågade inte. men jag gjorde det till slut tror jag. sen när jag kom ner var där helt plötsligt en massa människor överallt. jag försökte ringa honom, men han svarade inte. jag fortsatte att springa runt, paniken steg mig upp i halsen. till slut hittade jag honom tror jag då han stod och pratade med någon annan. jag ville inte störa . sen hade han glömt något inne i huset som han var tvungen att springa tillbaka och hämta, men jag ville inte att han skulle gå dit för att där fanns någon farlig människa där inne
han sprang nog tillbaka ändå
sen vaknade jag.





det är mycket som snurrar i huvudet just nu. var på middag hos våra gamla grannar med våra nuvarande grannar. god mat och trevliga konversationer. vin till maten. och lite cola och vatten och sedan kaffe. fast vi åt mat också.
stack hem för ett tag sen, kollade inspelade robinson och i morgon (i dag) är det rep med operaensemblen hela dagen. (Uääääääääääh) fick mail om hur vi ska sminka oss till föreställningen. en förklaring via mail.
och en bekräftelse på att min ansökan tagits emot av fridhems folkhögskola. det glädjer mig. nu ska jag bara maila dem och berätta att jag kommer på förbesöket. sen hoppas jag mamma fixar arbetsgivarintyget snart. och att personbeviset kommer med posten. för jag vill skicka in de andra nu. och så ska jag kolla lite närmre på den där researcherutbildningen.

I dag var det en sådan dag.
En sådan dag då livet är en bitch.
Allt har gått fel i princip. Kom till skolan, ingen gospel och svenska. Fick därför två och en halv timmes håla.
Därefter litterär gestaltning där vi fick en uppgift och läraren sen var tvungen att gå på konferens, så vi satt där själva. Sen hål i en timme och sen operarep i två timmar. Lärarna har verkligen tagit sig vatten över huvudet när det gäller operaprojektet. De ändrar ens stämmor hela tiden och säger att man ska sjunga annat, säger olika tider till alla och usch usch usch. Jag vill verkligen inte ha premiär nästa torsdag. Det är om EN VECKA! Och det känns inte som om det kommer gå särskilt bra.

Det enda positiva i dag var att det var lite fint väder i morse, att boken jag läser är grymt bra och att jag hittade en grymt intressant KY-utbildning som researcher. Sådan som Lisbeth Salander i Män som hatar kvinnor, är. :D Fast den är i Stockholm...men ja..

Nu känner jag mig som den här katten..jag är så sjukt skoltrött

  


I dag känner jag för att slå på något.
Vaknade och var helt desorienterad. Hade bett min syster väcka mig. Hade drömt någon sekund innan att jag försovit mig så när hon väckte mig frågade jag vad det var för dag och var klockan var. Helt väck.

Skulle tränat kickboxning för första gången i dag, men det blev inte så. Istället fick jag mer tid till att öva på min gitarrläxa, men jag kan den ändå inte. Har messat min lärare och bett att få flytta lektionen, eftersom jag bara har den i morgon bitti, men han har inte svarat. Så jag får åka dit i alla fall. Fem över nio till kvart i tio har jag lektion.

  


Jag vill jag vill jag vill.
Måste övervinna min försiktighet.

 

Den här bilden är tagen för ungefär ett år sen. Då mina föräldrar började prata om att de ville bygga hus. Nu blir det mer och mer som en sanning går upp för mig. Vi kommer att flytta. Det är dock inte till exakt den tomten där kortet är taget, utan en annan tomt, men inom samma område. Bostadskalkyler hit och möbeltittande dit och det börjar långsamt långsamt gå upp för mig att det kommer att inträffa en föränding. Hjärtat dunkar som besatt i min bröstkorg.

Jag kommer troligen inte att bo där den första tiden eftersom jag har sökt till Fridhems folkhögskola i Svalöv och jag håller på att färdigställa ansökningar till Skurup, Glimåkra och Österlen också. Så troligen kommer jag bo på någon av de folkhögskolorna och läsa skrivarlinjen där. Men jag vet ju inte...Och vart ska jag få pengar ifrån till att gå där? Jag sa till mamma att jag kanske får jobba ett år först för att få ihop pengar, men då sa hon "nej det ska du inte behöva", men jag undrar hur jag kommer klara det nu...
Och Champis, min sötaste sötaste kanin, kommer inte kunna följa med mig om jag flyttar till folkhögskola och min syster kan inte ta hand om honom sa hon..vad händer då?! Jag vill inte sälja honom.

Studenten närmar sig och det ska bli så himla skönt. Jag önskar bara att jag inte hade operaprojektet i skolan utan att jag kunde koncentrera mig på mitt projektarbete och hemtentan istället. Det vore så mycket skönare.

 

I går införskaffade jag en vårjacka. Den är mer svart i verkligheten. Blixten gör den inte riktigt rättvis, men ja. Jag trivs med den. Men var tog våren vägen? Nu är det ju grått och regnar igen. Jag vill ha sol. Orkar inte med mörker och ångest och depression längre. Jag gör inte det.

  


Jag var och såg Crucified Barbara på Debaser i torsdags och de var så jävla bra! De rockar som fan och om min ensemble i skolan hade spelat sådan musik hade jag varit överlycklig.
(Bilden är inte min, utan hämtad från internet, från rockfoto.se och tagen på konserten på KB som CB gjorde 05)

 

Veins of Jenna var förband till CB och även de var grymma.

Jag ska börja blogga mer.

http://nyheter24.se/nyheter/utrikes/148995-9-aring-valdtogs
 

Jag förstår inte. Vad håller folk på med egentligen? När man läser om sådant här vill man inte vara människa längre. Hur i hela friden skulle den nioåriga flickan kunnat föda tvillingar om hon själv bara väger 36 kilo? Och när kyrkan uttalar sig såhär,så förstår jag varför många människor är negativt inställda till religion.

 

Och ännu fler dödade. Fler massaker. Nu undrar man ju; kommer Sverige hålla sig borta, eller kommer det att komma hit också? Jag hoppas verkligen att man kommer kunna ta reda på vad det är som gör att dessa män (eftersom det hittills bara varit män) utför sådant här.

Ibland blir jag rädd för människan.

Jag har hunnit med en del i dag. Varit i skolan, fått tillbaka två grejer i svenska, suttit och arbetat med psykologiarbetet som snart är färdigt, spelat tennis och så. Just nu är jag väldigt trött och vet inte riktigt vad jag ska skriva, men tänkte att jag ville skriva någonting. För det var längesedan jag skrev något.

Ibland orkar/vill/kan jag inte vara positiv och kämpa för att må bättre, men det är väl det jag vill innerst inne. Vill inte alla det? Men någonting inuti skriker åt mig att fortsätta kämpa, för jag är fanimej en kämpe. Och sen är där den andra rösten som säger åt mig att ge upp. Även om jag har det förjävligt ibland så tror jag ändå inte att jag skulle våga ge upp. Jag har alldeles för mycket jag kan förlora. Och det vill jag inte riskera.


"Jag är dödsrädd för att dö"

Renee, Three Years. from To Write Love on Her Arms. on Vimeo.  

  

Just nu vill jag bara att en sådan där lyftkran skulle lyft iväg mig från livet för jag orkar inte mer.



Dagarna kantas av läxor läxor läxor och krav. Jag vill inte vara med denna veckan som kommer.
I morgon är det fotolektion, håltimme, sång, lunch, svenska och sedan har jag privat gitarrlektion hos P, därefter måste jag försöka äta något för att sen ta mig tillbaka till skolan och se om vi ska repa inför måndagskonserten eller ej. Halv sju är det soundcheck och klockan sju börjar konserten, vi är först ut så jag kan nog sticka när vi har spelat om jag vill. Halv nio har jag egentligen tennis men jag tror inte jag hinner hem till den.
Tisdag är det högskoledag på Malmö högskola, onsdag studiedag egentligen, men vi ska repa med operaensemblen från ett till fem. Torsdag är det vanlig skola och sen rep igen från tre till sex. Fredag är det också vanlig skola och sen rep från tre till sex. Lördag är jag "ledig" och på söndag ska vi också repa från ett till fem.

Jag kommer dö.