Och så blev du mitt sår...

Nu är jag tillbaka igen.
Jag märker att jag inte är någon bloggare.
Men kanske kan jag bli? Vem vet?

Jag vet mest bara just nu att jag ville lämna ett litet litet avtryck här,
så att ni (om det är någon som läser) vet att jag är vid liv.
(även om mina andetag knappt syns utanpå tröjan)

Ögonlock som hotar att falla ner och
världar som jag kryper in i och vill vara i alltid
för att slippa konfrontera min egen verklighet.

Det är så det är och jag drömmer om
spionerande människor och avlyssningsanordningar.

(jag drömmer om att en dag få ha någon annans hand i min)

RSS 2.0