Livets ljus

Det är söndag och jag är ledig.

Solen skiner utanför och jag kan göra i princip vad jag vill.

Läsa ute på terassen, spela gitarr, rita, skriva, övningsköra, göra någon läxa.

Badrummet måste också städas tyvärr. Får göra min del av det och så får lillasyster göra sin del.

Vi brukar dela upp det så att både gör ungefär lika mycket. Men hon är iväg och dansar nu som vanligt.

(Jag skulle också varit med egentligen, men jag gillade inte läraren, så jag försöker hitta något annat ställe att gå på).


Jag har klarat mig igenom det värsta mörkret och den värsta ångesten. Även om jag aldrig trodde att jag skulle göra det. Jag har gått från 100 mg medicin till 50 mg och hoppas snart kunna vara utan den helt. De som har hjälpt mig att ta mig såhär långt är vänner, psykologen, familjen och läkaren. Har ett möte kvar med psykologen som hon kallade för "kolla läget" - möte och då tänkte jag ge henne någonting som tack. Kanske en dikt hon kan hänga upp på väggen eller något sådant. Men jag vet ju inte om hon kommer att göra det. Men hoppas ändå på det.


Det finns dagar då allt är botten, då det känns som om jag är på väg neråt igen.

Men jag kommer aldrig falla lika djupt ner som jag en gång var. Det känns inte så i alla fall.

Jag har lärt mig att hantera saker och ting på ett bättre sätt. Lärt mig att hantera ångesten utan att skada mig fysiskt.

Och det är jag himla stolt över.


Det finns ljus i slutet av den svarta tunneln.

Kolla detta; http://www.youtube.com/watch?v=qlp0W_1HtV4


avbrutna handslag och stopplyktor.

avbrutna handslag förenas med
kluckande röster mörka låga
skrikande

(du drar dina
långa naglar längs med
svarta tavlan och vi
ryser)

stopplyktor
bubblor
huvudled (fotled)
överstrukna människor
ups
slå mig och ta i mig
förinta mig
avrätta mig med ditt jag



                               sch



                                                             sch




sch


avbrutna handslag förenas med
kluckande röster mörka låga
skrattande


Mörkrets furstar.





Vad gör man då självförtroendet tryter? Mörkrets furstar tycks stå med en stor träpåle och bara mata in slag för slag i min bröstkorg. Jag kippar efter andan så gott jag kan, men känner hur jag bara sjunker längre och längre ner mot marken.

Jag

                                     vill


bara





                                                                                  försvinna.

Allt jag vill är att sova.
Och klockan är bara nio.
Och det är redan kolsvart ute.

Vi måste göra något!



Kött är ett av våra baslivsmedel sägs det. Och visst, jag håller med. Men jag vill inte stödja köttindustrin. Efter att ha sett filmer på YouTube om hur det går till när djur slaktas, och efter att ha läst och sett filmerna från Rebekah (http://www.rebekah.se/) så vill jag verkligen inte vara köttätare längre. För ett par månader sedan (efter att jag sett några av de första filmerna på YouTube) tog jag upp mina tankar med mina kära föräldrar. Jag sa; "jag har funderat på att bli vegetarian" och de kontrade med att säga att det inte är bra, att man kan äta vegetariskt då och då, men att det finns proteiner i köttet som jag behöver och att jag inte ska hålla på "med sådana dumheter". Just då så orkade jag inte riktigt ta tag i detta och stå upp för min sak, och lade det därför åt sidan ett tag. Men ända sedan jag såg de där filmerna, har jag fått dåligt samvete varenda gång jag stoppat en köttbit i min mun.

Jag vill ta upp fighten med mina föräldrar igen. Jag vill samla på mig broschyrer, laga utsökt god veggomat till dem, visa dem att många av mina  vänner klarar sig utmärkt utan kött. Det är ju ändå mitt liv som jag ska leva? Snart fyller jag ändå arton, så då får jag bestämma själv. Visst, jag kanske får ta på mig att laga min egen mat då, men det gör ingenting. (Bara de betalar för råvarorna). Dels så lär jag mig att laga mat mer, och dels så visar jag att jag är en självständig, ung, kvinna som kan ta ansvar för sina handlingar. Jag ska visa dem videos om hur det går till, så kanske de ändrar uppfattning.

Jag kom på en sak: I skolan kan man fylla i blanketter om att man vill ha vegetarisk mat. Det behöver väl inte föräldrarna få veta om man fyller i? För i sådana fall kan jag fylla i en sådan lapp, och ta veggomat i skolan iaf. Tills de vant sig vid tanken. Och då behöver de ju inte veta det.

En tjej som heter Rebekah skrev om kosher och halal-slakt i sin blogg:

"Sedan jag såg på youtube en film om kosherslakt har jag inte riktigt kunnat lämna ämnet, likaså halalslakten. För er som inte vet så kan jag berätta att kosherslakt begås av judarna och tillhör dess religion.
Kött och fågel får endast ätas om det producerats vid rituell slakt, shehitah, skänkning, vilket innebär att boskap och fjäderfä utan bedövning avlivas genom att matstrupen, luftstrupen och halspulsådern skärs av. Djuret förblöder ihjäl.

Halalslakt utförs av muslimerna, pga dess religion. Går precis likadant till, djuret och slaktaren skall vara vända mot mecka.

Muslimer och judar i Sverige försöker få kosher och halalslakt till en laglig avlivningsmetod för slaktdjur i Sverige eftersom dom anser det vara emot deras religionsfrihet att bli nekade det kött dess religion säger dem att äta. De anser sig bli diskriminerade och kränkta eftersom det i dagsläget inte är lagligt att döda slaktdjur vid denna slaktmetod.

För att förstå vad jag talar om önskar jag ni ser dessa filmer, bedjar till er att titta på dessa filmer...

http://www.youtube.com/watch?v=OzaeHfh65hs

www.youtube.com/watch?v=Awzz2F5At24

Det är tillräckligt illa att vi importerar kött från djur som är mycket plågsamt slaktade, från länder med mer brister i sin djurskyddslag än vad vi har. Vi importerar även halal och kosherkött till min stora sorg. Så Sveriges regering tycker att det är helt okej med halal och kosherkött bara djuren inte blivit plågade till döds i Sverige?! Jag förstår faktiskt inte varför det spelar så stor roll VART djuret är plågat till döds, vi gynnar ju ändå en sjuklig industri iom att vi importerar kött från djur som genomgått detta.

Och när nu muslimerna höjer sina röster och tar till religionsfriheten, och påpekar hur kränkta dom är över att det inte är så lätt att få tag i halalkött i Sverige så ser jag en eventuell förändring jag fasar för.
För några år sedan så godkändes halalslakt på kyckling hos kronfågel, men pga upprörda svenska röster så drog kronfågel in ditt förslag och skall nu enligt de uppgifter jag hittat på internet inte utöva halalslakt på sina kycklingar... På Coop kan du köpa eldorados kycklingfiléer, slaktade efter halal. För någon dag sedan fick min man en halal-kyckling i sin korg, av misstag. Han var rasande, borde ju för fan vara stora varningsskyltar för oss som inte uppskattar djurs lidande. (även om jag personligen tycker att varje köttätare bidrar till djurs lidande oavsett slaktsätt.) Halal-slaktade djur är inte svårt att få tag i, inte heller hymlar endel slakterier och återförsäljare med att dom utövar halal-slakt i sverige.
Trots förbudet går Qibbla Halal Kött AB, Rökerig. 7, 12162 JOHANNESHOV, ut & meddelar via sin hemsida slakta sina djur efter halal. Men i Sverige idag finns bara "fusk-halal", som muslimer själv kallar det. Det betyder att djuren bedövas med el innan snittläggningen, eller irrevirsibel bedövning som inte leder till direkt hjärtstillestånd - vilket enligt muslimska traditioner och religion inte är korrekt.

De islamiska riksförbundens syften

  • Skaffa Halal (tillåten) mat till muslimerna. Det är därför viktigt att alla muslimer enas och lägger sina olika politiska åsikter åt sidan så att alla hinder avskaffas som kan leda till splittring mellan muslimer och deras stater, samt att alla muslimer i Sverige måste ägna sig åt att arbeta för Islam i Sverige i första hand.
  • Barnen ska ha tillgång till Halalmat, dvs. kött som är rätt slaktat
  • Inom sjukvården: Det vore bäst om muslimska kvinnor undersöktes av kvinnliga läkare eller kvinnlig sjukvårdspersonal när de söker sjukvård. De flesta muslimska kvinnor drar sig för att söka vård, p.g.a. bristen på kvinnliga läkare, vilket ofta leder till att deras sjukdomstillstånd förvärras. Även vid förlossning föredrar muslimska kvinnor kvinnlig personal samt en kvinnlig tolk. Liksom tidigare nämnts, ska de ha tillgång till halalmat.
  • Värnpliktiga muslimer bör få halalmat.
  • Internerade muslimer bör få halalmat.

I och med en ökad invandring av musklimer i Sverige har också efterfrågan av halalköttet blivit större och eftersom religionsfrihet går före djurskyddsföreskrifterna så tror jag att vi med större intresse i djurskydd bör höja våra röster. Det har redan prövats med tillstånd till att få importera hundkött, vilket avslogs. En lektor drog det hela så långt att han ansökte om att få starta ett hundslakteri. Anledningen var att lektoren hade många kinesiska vänner som han ville bjuda på hund när de kom på besök, dessutom ville han lära svenskarna traditionen. Som om vi inte skulle ha nog med olika slaktdjur i Sverige!

Läste i en blogg som handlade om omskärelse men hade en liten inflikning om just kosher och halal-slakt, att Sveriges djurskyddsförordningar borde ta ett steg tillbaka för religionsfriheten att få äta sitt kött, slaktat på det vis religionen kräver. För vi har ju samerna som i många år avlivat sina renar med ett knivhug i nacken och hjärtat, inte utav religiösa skäl utan av tradition och dess kultur har avlivningen sett ut på detta sätt. Igår talade jag med en same för att fråga lite mer om samernas sätt att slakta sina renar. Det visade sig att i ett tiotal år hade det varit förbud mot att slakta djuren med kniv som tidigare och att slaktmask, en bultpistol var det vanligaste sättet att avliva renarna. Och om vår egen kultur och tradition tar steg tillbaka för djurens minskade lidande vid slakt så skall vi väl inte låta främmande religioner komma och begära en slaktmetod vi inte skulle tillåta våra samer.

Skriv protestbrev till Jordbruksverket, och engagera er i att få bort religiös slakt i Sverige. Skriv i era bloggar, insändare och till politiker!

Mvh, Rebekah"


Jag skulle önska att alla som äter kött, inklusive jag själv, började äta vegetariskt istället, men jag kan ju inte bestämma över er. (Knappt ens över mig själv), men jag skulle uppskatta om alla tog sig en funderare på; Är detta rätt? Får vi behandla djuren såhär? Vill vi medverka till en oerhört plågsam död för våra vänner?


Fiendernas ansikten spikar du upp på din strukturtapet

   


I går morse när jag satt på stadsbussen mot skolan så började en kille skrika högt på göteborgska.
"Vad fan håller du på med?! Jävla idiot! Vem fan tror du att du är?!!" och jag trodde nästan att han skrek på någon som var i bussen, men sen fick jag syn på telefonen som han hade i handen. När han hade gått av och dörrarna stängts bakom honom såg man hur han fortsatte skrika till personen på andra sidan luren.

Jag tänkte att det kanske inte är så roligt att börja dagen med ett bråk, men samtidigt kanske det var skönt för honom att få ur sig sina känslor. Man ska ju inte hålla dem inom sig, och han kanske inte skulle träffa den personen på länge, så därför var det bättre att få ut det. (Varför kan jag aldrig förstå att det är okej att gråta när någon ser mig?)

Somliga dagar vill jag bara dra täcket över huvudet och aldrig gå upp. Jag vill inte känna det kalla golvet mot mina bara fötter eller hur stel jag blivit i nacken efter en natts orolig sömn. Inte heller vill jag minnas nattens mardrömmar som lämnar avtryck på min näthinna. Jag längtar efter höstdagar med klarblå  himmel, några plusgrader, stora halsdukar och varm choklad. Längtar efter froststjärnor på växterna utanför husets varma väggar.

En tjej i min parallellklass frågade i dag hur det var med mig och jag svarade (som vanligt kanske man kan börja säga nu), att jag var trött. Hon frågade om jag alltid var trött. Och kanske är jag det. Eller så är det den där vardagliga  tröttheten jag pratar om, eller så är det något som jag börjat säga för att slippa känna efter riktigt ordentligt. Men om det skulle vara dåligt, skulle jag ändå inte våga säga det.

Och jag spikar upp fiendernas ansikten på min strukturtapet.

En hals som sandpapper.

(Ikväll har jag fått hjälp av Sam att fixa layouten på den här nya bloggen och jag tackar henne så hjärtligt. Hon är grym.)

Vid somliga tidpunkter i livet tror jag att man är mer mottaglig för motgångar än andra. Och när man är på väg uppåt, kämpar för att klara sig utan att säga till sig själv att man är dålig, så faller man. Rakt ner bara. Där finns ingen mjuk madrass heller som du kan landa på, utan det är rakt ner i kullerstenen bara. Du kravlar dig upp därifrån med en bruten arm och påfyllt självhat. (Du slutar aldrig räkna andetagen).

06.45 när min väckarklocka ringer, vill jag bara dö. Eller, kanske inte direkt dö, men i alla fall vrida tillbaka tiden så att jag kan få några timmars extra sömn. Men hur ofta händer det? (Okej, jag ska inte klaga, för i morgon börjar jag typ tjugo i tolv eller  vad det är, och har en lektion, men jag är pessimistiskt lagd i dag). Min hals känns som ett av de tunnaste sandpapprena som fanns på träslöjden på mellan- och högstadiet och jag får kanske införskaffa otrivin mentol nässpray för att få bukt med detta. (Men främst av allt vill jag ha någon att krama och prata i timmavis med). Är du en sådan själ, så hör av dig.


Hej på er.

Jag börjar om från början. Ibland tror jag att man behöver det. Börja om från scratch, från noll. Jag har skapat denna blogg främst för att få skriva av mig, men även för att ni ska vilja läsa och ta del av det som händer i min vardag (eller i mina tankar om ni hellre vill det). Vad ska jag skriva om? Vill ni läsa om någonting speciellt? Kom med era önskemål så ska jag se vad jag kan göra åt det. Poetisk vill jag vara, men jag vet inte om jag kan. Det återstår väl att se. Välkomna ska ni vara i alla fall.

(Förlåt för detta klydd med bloggdomän, men nu är jag här för att stanna)

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0