Nu har jag avklarat svenskprovet som vi hade i dag på romantiken. Det känns mycket skönt. Trodde att jag skulle kunna koppla av nu ikväll, tills jag kom på att jag har psykologiprov på tisdag, ett religionsarbete som måste skrivas (som ska innehålla 5-8 sidor text), en artikel och en muntlig presentation på tio minuter. Religionsarbetet ska vara klart vecka 45. Dessutom har man ju projektarbetet som man måste fixa med plus massa andra läxor i gitarrspel, ensembler osv. Allting kommer över en samtidigt, helt enkelt. Lite svårt kan det vara att rangordna dessa, efter vilket man tycker är viktigast, men någonstans måste man väl få det att fungera också.

Åt bara lite soppa till middag i skolan (den var inte så jättegod) och tre mackor.
Är rätt hungrig nu, men pappa ska nog snart ställa sig med maten. Jag borde kanske hjälpa till.

Klockan är redan sju och det är redan mörkt utanför.

Jag vill måla mina naglar svarta, ta på mig svarta kläder, stora kängor och stora svarta tjocktröjor. Måla ögonen kolsvarta sådär att folk knappt vågar titta in i mina ögon. Jag vill gömma mig för världen och känna mig svart svart svart.

Våga inte hindra mig.

Borde ha pluggat mer ikväll, men jag har helt enkelt inte kunnat. Koncentrationen har svikit mig gång på gång och ämnena har inte intresserat mig ett dugg. Hur kul är det att läsa om romantiken när man vet att man kommer få frågor på människor som levde då osv osv och sedan få betyg på det? Jag känner mig inte motiverad till att lära mig överhuvudtaget. Förlåt.

Jag vet att jag inte ska tänka att jag ska plugga för att få betyg, men det är så det känns nu igen. Hösten och jag går inte ihop. Eller så är det så att vi faktiskt gör det, att jag känner mig hemma i mörkret, men ändå inte. Jag vet inte.

Skolan vet ingenting. Vi ska ha musiktema i morgon, men ingen lärare vet någonting om det. Inte var vi ska vara, inte hur dags och ingenting alls. Bara rektorn som vet, men när jag skulle fråga honom var han inte där. Jag hatar detta. Får väl gå dit och följa med strömmen antar jag, för ingen annan vet ju heller. Men jävligt dålig stil att inte ge någon info överhuvudtaget. Någon har hört att det är i aulan halv ett, och vad vet jag...

I tried to kill the pain
but only brought more
so much more
I lay dying
and I'm pouring crimson regret and betrayal
I'm dying, praying, bleeding and screaming
am I too lost to be saved
am I too lost?

my God my tourniquet
return to me salvation
my God my tourniquet
return to me salvation

do you remember me
lost for so long
will you be on the other side
or will you forget me
I'm dying, praying, bleeding and screaming
am I too lost to be saved
am I too lost?

- evanescence

Nu har jag gjort samma sak som min syster brukar göra. Jag lånade en sak av henne utan att fråga, men berättade nu för henne att jag gjort det. Hon blev inte så glad. Och dum som jag var kom jag med "men du har ju också lånat grejer av mig utan att fråga". Detta var en bok som hon fick med posten. Jag tycker att eftersom vi båda läser denna boken som heter Accent så kan vi dela på den, eftersom vi bara får hem en med posten. Men det var dumt av mig att ta den sådär. Hoppas hon förlåter mig.

Nu ska jag läsa lite i den och sen i en annan bok och sedan sova.
För jag är massa trött.

 


Den här mannen inspirerar mig som tusan.

Jag har skapat en ny blogg; Filmbloggen.  www.oceaneravord.blogg.se/film

Gå gärna in och kolla där. Jag ger betyg på filmer jag sett. Än så länge är där bara en, men det kommer flera.
Kom gärna med synpunkter och kritik om det är något ni tycker jag bör ändra på.

  


Snälla sötnos, bli frisk.
Jag vill inte lämna bort dig till sjukhuset, för det kommer kännas så tomt här hemma.
Men om det är det som behövs så får jag göra det i alla fall.
Snälla, bli frisk innan så jag slipper skicka iväg dig.

 


Såhär ser sötnosen ut nu, när han är ca ett år gammal. Han är så mysig. Jag satt med honom i soffan en lång stund och klappade honom. När jag slutade någon sekund så buffade han på min hand som om han sa "klappa mig mer", så det gjorde jag.

Han vägrar fortfarande att äta den där blandningen. Jag försökte ge honom den, men han rycker till och sprattlar och hoppar iväg. Mamma försökte hjälpa mig också, men det gick inte då heller. Pappa har lyckats få i honom maskrosblad, så det är ju alltid något. Jag lade i lite sallad i hans bur, så får vi se om han äter det. Han måste ju äta vanligt snart igen. Jag känner beckenet (stavas det så?) på honom och riktigt så mycket har jag inte känt det innan.

Den här dagen stavas STRESS!  Jag har haft körlektion (som gick rätt okej, men var väldigt ringrostig i början. måste köra mer hemma), sen fick jag stressa till stadsbussen som jag missade, och kom därför fem minuter sent till gitarrlektionen, som förövrigt gick rätt okej. Någonstans där under gitarrlektionen kom jag på att jag glömt kameran hemma, så att jag inte kunde ladda in några bilder på fotolektionen, vilket resulterade i att jag satt i klassrummet med läraren stående där fram som försökte förklara för alla tvåorna hur de skulle skapa mappar i rätt konto, och jag satt och photoshopade några bilder, som jag lade in för någon vecka sen.

Lunch och religion hade jag och sedan ensemble. Vi har tagit ut tre låtar som vi ska kunna spela på turnéveckan och vi spelade aldrig den låten jag tog med. Nu när jag liksom har suttit och fixat och skrivit om den och allt. Gah! (visserligen var där något småfel, men det hade ju alla fått ändra i sina papper i sådana fall).

Efter lektionen var det stress, stress, stress på bussen och messa till E på Din Gata redaktionen och fråga om jag skulle ringa när jag var utanför. Jag fick svaret ja, och sedan ringde telefonen och han frågade hur långt jag hade kommit. Då var jag vid Gustav Adolfs Torg. Tror vi körde fel håll och jag var helt förvirrad (eller så är det en annan buss som tar det andra hållet jag tänkte) och åkte en hållplats längre bort och jag fick springa till studion. Skulle precis ringa, då jag hör någon ropa mitt namn. Då är det deras (Mona & Ehsans) kollegor som ropar på mig och släpper in mig. Någon minut efter stod jag anfådd i studion och försökte samla mig.

Klockan stod på 14.57 och vi skulle börja sända klockan 15.

(Ge mig lugn och låååång sovmorgon, snälla?)

Om du vill lyssna på mig i eftermiddagsshowen går du in på adressen nedan och tar framåt tills det har gått ungefär 28 minuter i programmet. Där läser jag live.

  


Min sötnoskanin vill inte äta alls mycket i dag heller. Jag var ute och plockade lite maskrosblad till honom och dem krängde han direkt. Men ingenting annat  går ner. Han har gnagat pyttelite på en morot, men varken vatten, pellets, hö eller sallad verkar han vilja äta. Har bokat en tid på djursjukhuset till i morgon så vi ska åka och kolla om de kan se vad det är som är fel. Jag hoppas verkligen inte det är något allvarligt. Han är ju min ögonsten.

Ikväll har jag suttit och övat gitarr. Det är väl typ det jag har hunnit med. Jag måste ta tag i det igen. Jag har ingen glädje till att spela längre. Övar inte även fast jag har fått byta lärare. Jag vill inte vara på väg ner i mörkret igen. Det vore onödigt. Riktigt onödigt.

Mitt rum ser ut som ett bombnedslag och inuti känns det lite kaotiskt också, om jag får erkänna det.
Mörkret kryper innanför tröjan, in på min bara hud och jag vill inte släppa in någon luft alls.

  

Den här helgen har varit bra.
Jag har varit på Breanäs igen (lika underbart som alltid och lika fint väder som alltid).
Det är något speciellt med Breanäs alltså. Inte bara det att det var där jag konfirmerades, och att jag har många minnen därifrån, självklart bidrar det, men redan första gången man kommer dit märker man att det är något speciellt med det där stället. Det ligger precis vid Immeln och har du inte varit där ännu, åk dit! Det är värt de där två timmarna i bilen för att komma dit.

Jag längtar redan tillbaka och det är så påtagligt när man kommer hem igen. Telefonen ringer stup i ett, tvättmaskinen piper, maten intages i vardagsrummet vid TV:n och när jag försöker fråga min syster om jag kan få boka tid att umgås med henne på tisdag då hon är hemma, säger hon att hon ska plugga.

Välkommen tillbaka till verkligheten, Sofia.

  


Igår kväll hade jag träning som vanligt (bilden är dock tagen i helgen då jag och min pappa, mannen i grått bakom mig, spelade dubbel med min morbror, till höger, och hans son.
Men i alla fall, vi brukar vara tre stycken på träningen förutom tränaren. En som heter Håkan och en som heter Johan. De är vuxna men har inte spelat så jättelänge, så vi är i samma grupp. Men igår kom inte de andra två, så jag fick spela själv med Marina som min tränare heter. Och shit! säger jag bara. Jag fick springa som en galning fram och tillbaka, hit och dit, upp och ner och det tog nästan aldrig slut kändes det som. men med det jävlar anammat jag har, så kom jag tillbaka efter att inte ha tagit en-två bollar på första studsen, och tänkte nu jävlar ska jag ta den där bollen! och sprang som en galning. Lite trött i benen är jag i dag (det märktes inte minst på att det var ovanligt segt att cykla till bussen i dag) men det var värt det! Så kul det är!

Nu väntar kulturhistoriapluggande och sådär. Skriva texten till Din Gata  (www.sr.se/dingata) ska jag också göra. I morgon är det studiedag!!! :D Och då ska jag och Sam ut och fotografera. Inte nog med att jag har min egen kamera, jag fick även låna en av skolans kamera som vi ska ta porträtt med, så det är ju perfekt!

The autumn is here my friends.

   


Somliga dagar glöder man.
Idag är en sådan dag.
Egentligen vet jag inte på vilket sätt jag glöder, jag bara gör det, eller så är det mitt inre som gör det.

Igår på den litterära gestaltningen fick vi lära oss ett sätt som man kan bygga karaktärer på, om man ska skriva en novell/roman/prosa eller vad det nu kan vara. Vi skulle försöka skapa en karaktär tillsammans (vi är väl sju-åtta stycken i gruppen) och förslagen haglade över våra huvuden. Men det var roligt. Sen skulle vi försöka skapa en mamma, pappa, dotter till dem och pojkvän till henne och en dotterdotter. Dottern är hembjuden med sin nya kille och sin dotter till mamman och pappan för första gången och det ska bli en intrig där emellan. Vi hann bara skapa dottern, killen och dotterdottern. Nästa gång får vi fortsätta med de andra och så ska vi spela upp det också sedan.

Jag blev helt inspirerad till att skriva något då, så ska kanske försöka mig på att skapa några egna karaktärer utefter det sättet. Namnet är väldigt viktigt också. Trovärdigheten. Kanske därför jag aldrig tycker att mina karaktärers namn passar till dem.

Just nu vill jag bara gråta, sparka och slå.
Hur kan humöret vända så himla fort? Innan i dag mådde jag ju bra.
Det var fint väder och jag fick städat badrummet och sådär ju. Men nu...
Ta bort mig här ifrån, snälla.

Mamma gav mig en tjuga.
Vet inte om det är för att döva sitt dåliga samvete, eller för något annat.
Jag tog tacksamt emot den, pengar är ju alltid bra att ha. Men ja.
Hon sa att vi nog skulle hinna med att övningsköra lite i dag.
Hann vi? NEJ
Pappa sa att han och jag kan köra lite i morgon.
Vi har friluftsdag på dagen. Sen har jag tennis på kvällen.

- Kommer ni då?, ropar mamma nerifrån.
- Ja! (Nej, jag kommer aldrig ner)

Ibland är dagarna bra och ibland är de mindre bra.
Jag vaknade till och från i morse, men inte förrän klockan elva slog jag upp ögonen på riktigt, tittade på klockan och konstaterade vad den var. "Ojdå, är klockan så mycket", tänkte jag och gick upp. Satte mig sedan här en stund, gick ner och åt "frukost" med familjen och fastnade där. Vi pratade en massa och jag hämtade ett häfte där det står om lite olika yrken man kan välja, som jag tagit på skolan.
Resten av dagen har gått åt till att sortera, slänga saker i mina två garderober och mamma och pappa har städat undan alla grejer som stått ute i stora rummet här uppe i typ ett och ett halvt år nu. Men nu är de borta, så nu står det bara ganska många plastsäckar i hallen, men de ska till soptippen i morgon, så det är lugnt.

Hoppas på att kunna övningsköra lite i morgon eller så. Kanske ska börja plugga till religionsprovet på fredag också. Och göra lite andra läxor med. Så kan jag göra annat kul i veckan kanske. Det beror lite på.

du
sätter på dig solglasögonen
för att slippa bli bländad
av ditt förflutna

I dag har det faktiskt varit en riktigt bra dag och allt har gått som på räls.
Lite små, små motgångar kanske när det gällde ensemblen ett tag där när jag inte förstod hur man skulle göra, men det ordnade sig. Det är mörkt ute och innan i dag, när solen höll på att gå ner, då var det så fantastiskt fint. Önskar jag kunde visa er hur vackert det var, men hade tyvärr inte min kamera med mig. Jag får nog börja ha den i väskan alltid tror jag. Det kommer alltid upp något jag vill fota då jag inte har den med.

Nu; gitarrspel, läsa lite och sen SOOOOVA

  


Ännu en dag har kommit till sitt slut.
Jag har varit på tennislektion och det var jobbigt i dag, men kul.
Man måste ju jobba för att få någonting här i livet.
Jag citerar Alexander Supertramp från "Into the wild" :

"Om du vill ha någonting här i livet, sträck dig ut och ta det"

Ungefär så sa han.
Och det är ju så.
Man måste ta tag i det man vill.
Vi klarar allt bara vi vill.

Och jag ska sänka min medicin och ska aldrig och då menar jag aldrig skada mig själv igen.
Jag måste hålla det löftet. Jag måste det. Inte minst pga att andra i min omgivning mår dåligt
när jag mår dåligt, utan jag själv mår också dåligt. Jag måste klara det här nu. Bannemej.

"Jag ger dig min morgon, jag ger dig min dag."

   


Detta är gårdagens inköp för min del. Second-hand köp för första gången och det fanns massor, då menar jag massor av saker där inne. Kläder, porslin, skor, väskor och allt möjligt. Men det var roligt att gå runt och titta där faktiskt.

Dagen består av ett besök hos mormor och morfar ikväll. Mamma kunde tänka sig att åka till någon affär och titta lite och jag hänger gärna på. Vill in till Lund och se Emil Jensen också. Vore kul om någon ville följa med. :)

Åh, jag drömde världens finaste dröm, jag ville aldrig vakna. Eller den var både fin och inte. Vi i familjen bodde i skogen och det började ösregna, träd föll och en uteliggare lade sig precis brevid oss. Det brann och jag och lillasyster fick släcka den med någon trädgårdsslang. Sen gick vi långt långt och vi träffade på Anders Johansson, min största idol sen jag var tretton. Och vi pratade och jag fick bli fotad med honom och jag fick massa kramar och fick dansa med honom och jag var lyckligast i världen. Verkligen lyckligast.

Dagen har innehållit lite allt möjligt. Först så försov jag mig lite i morse så det blev en aningen stressigt när jag skulle iväg. Sen har det varit operaprojekt, gospelkör, svenska och litterär gestaltning. Jag begav mig hem till mina kära morföräldrar och stannade där fram till nu. De är så söta. Pratar och tycker om att diskutera och lagar god mat och de är så snälla. Man kan inte tro att de är så gamla som de är, för de är verkligen hälsosamma och är ute och går och morfar målade takrännor osv. Jag tycker om dem. Mycket.

Har även läst ut Lotta Thells fjärde bok som heter Kärleksbarn och nu har jag bara den femte och sista boken kvar. Ledsamt, men ändå vill jag veta hur det går för karaktärerna.

Såhär känner jag ibland: http://www.youtube.com/watch?v=QJEs1TyzL_A&feature=related    skulle vilja skrika sådär som hon gör.

Efter en tidig morgons uppvaknande med tanken "neeeej, kan jag inte få sova lite till?", fotograferande, sjungande, ätande och efter att ha sett lite av filmen Into The Wild (som förövrigt är sjukt bra så långt jag har sett) var jag rätt seg. Sedan spelade jag lite gitarr, fixade lite på mina texter som jag skulle skicka in till Lilla Augustpriset så var det dags för min första riktiga tennislektion på tennisklubben här hemma. När jag såg hur pass mycket äldre de andra är som jag ska spela med (de är kanske 30 någonting sådant), så tänkte jag hjälp vad har jag nu gett mig in på? Men sen när vi väl började spela så gick det ganska bra. Jag fick in några fina bollar lite då och då och jag fick dem  till att springa lite grand. (Även om kvinnan släpade fötterna efter sig ganska mycket. det gjorde iofs mannen också). Jag sprang som en galning för att försöka hinna och ta alla bollarna och jag fick beröm ett par gånger under lektionen. Kanske var det för att jag är ny, eller för att jag är duktig på att spela, vad vet jag. Men det kändes bra att få beröm i alla fall.

I morgon börjar jag tjugo i tolv. Skööööööööööönt.
Ska bara kolla när bussen går också.

God natt på er