Scars remain.

Just nu vill jag bara gråta, sparka och slå.
Hur kan humöret vända så himla fort? Innan i dag mådde jag ju bra.
Det var fint väder och jag fick städat badrummet och sådär ju. Men nu...
Ta bort mig här ifrån, snälla.

Mamma gav mig en tjuga.
Vet inte om det är för att döva sitt dåliga samvete, eller för något annat.
Jag tog tacksamt emot den, pengar är ju alltid bra att ha. Men ja.
Hon sa att vi nog skulle hinna med att övningsköra lite i dag.
Hann vi? NEJ
Pappa sa att han och jag kan köra lite i morgon.
Vi har friluftsdag på dagen. Sen har jag tennis på kvällen.

- Kommer ni då?, ropar mamma nerifrån.
- Ja! (Nej, jag kommer aldrig ner)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0