Jag vill måla mina naglar svarta, ta på mig svarta kläder, stora kängor och stora svarta tjocktröjor. Måla ögonen kolsvarta sådär att folk knappt vågar titta in i mina ögon. Jag vill gömma mig för världen och känna mig svart svart svart.

Våga inte hindra mig.

Borde ha pluggat mer ikväll, men jag har helt enkelt inte kunnat. Koncentrationen har svikit mig gång på gång och ämnena har inte intresserat mig ett dugg. Hur kul är det att läsa om romantiken när man vet att man kommer få frågor på människor som levde då osv osv och sedan få betyg på det? Jag känner mig inte motiverad till att lära mig överhuvudtaget. Förlåt.

Jag vet att jag inte ska tänka att jag ska plugga för att få betyg, men det är så det känns nu igen. Hösten och jag går inte ihop. Eller så är det så att vi faktiskt gör det, att jag känner mig hemma i mörkret, men ändå inte. Jag vet inte.

Skolan vet ingenting. Vi ska ha musiktema i morgon, men ingen lärare vet någonting om det. Inte var vi ska vara, inte hur dags och ingenting alls. Bara rektorn som vet, men när jag skulle fråga honom var han inte där. Jag hatar detta. Får väl gå dit och följa med strömmen antar jag, för ingen annan vet ju heller. Men jävligt dålig stil att inte ge någon info överhuvudtaget. Någon har hört att det är i aulan halv ett, och vad vet jag...

I tried to kill the pain
but only brought more
so much more
I lay dying
and I'm pouring crimson regret and betrayal
I'm dying, praying, bleeding and screaming
am I too lost to be saved
am I too lost?

my God my tourniquet
return to me salvation
my God my tourniquet
return to me salvation

do you remember me
lost for so long
will you be on the other side
or will you forget me
I'm dying, praying, bleeding and screaming
am I too lost to be saved
am I too lost?

- evanescence