Det känns som om allting gått emot mig i dag.
Ibland har man ju sådana dagar och alla har det, jag vet.
Men jag är bara så trött på de dagarna.
Har känt mig totalt misslyckad i dag.

Spelade tennis med pappa och det gick i och för sig ganska bra, men emellanåt kände jag mig bara så otroligt misslyckad. Sen var jag hos tandläkaren och jag hade i alla fall inga hål, men jag hade glömt hur ont det gör att få tandsten borttagen. Fy fasen vad ont det gjorde. Det där ljudet som kommer från en borr/slipningsgrej eller vad det nu är de använder, är ju inte världens roligaste direkt. Fick recept på fluorskölj som jag ska ta varje kväll och så ska jag ta plackers efter jag har borstat tänderna (tandtråd).
Övningskörde också och när jag skulle köra ut från en mindre väg till en större, kom där en lastbil på den stora vägen som stannade och väntade på mig eftersom den skulle svänga in på vägen jag kom ifrån. Jag fick motorstopp och startade bilen igen. Motorstopp, startade. Motorstopp, startade och så höll det på så ett tag. Jag blev mer och mer stressad och det kom dessutom bilar från andra hållet på den stora vägen och jag kände mig så himla ivägen. De andra tyckte säkert jag var en jättedålig bilförare och störde sig säkert massor på mig. Tårarna trängde fram och det var bara allmänt jobbigt. (Jag lyckades köra från Industriområdet och hem i alla fall. Lyckades även köra i regn. Det hade jag inte heller gjort innan).
I morgon ska jag köra på körskolan och är så rädd att min lärare där kommer vara på mig om att jag inte kört så mycket. Han vill ju se utveckling, och jag vill ju utvecklas. Har gått sju lektioner och har tjugofyra sammanlagt och det är mycket kvar jag behöver öva på. Måste försöka boka in körtid med mamma och pappa varje helg för att det ska bli något resultat som går framåt. Ska försöka ta tillfället i akt att sätta mig vid datorerna på körskolan och göra lite teori också. Det är nog på tiden.

Ibland känns det som om jag vill leva tills jag är åttio år gammal och ibland vill jag inte ens leva veckan ut. Men livet går väl upp och ner, så det är väl bara att acceptera det kanske...