Det var så det blev.
Det var så det blev...
hon sa att hon aldrig mer ville se mig.
att jag ser ut som en tjur.
att jag inte respekterar vad hon och pappa tycker.
att jag gör det fastän hon inte ville.
att hon inte kommer laga ngn mat till någon fest i morgon.
att om jag vill ta livet av mormor, så varsågod.
att jag inte tar ansvar för vad de runtomkring mig tycker. (det är ju just det jag gör! jag tänker alltid på alla andra i första hand det är därför jag mår som jag mår!)
att hon försöker vara alla till lags men att det tydligen inte räcker.
tar jag inte ut den vet hon inte vad hon gör.
detta var det som fick bägaren att rinna över. när jag klippte håret blev hon ledsen, nu är hon sviken och besviken
hon hade aldrig blivit såhär sviken sa hon
jag kommer inte få hela mitt studiebidrag heller.
sa att jag beter mig barnsligt. som en barnrumpa.
hon stod och skrek det rakt i huvudet på mig
"hoppas det var värt det!" sa hon sen
"du har inte bara gjort det en gång, utan TVÅ!"
hon tror inte på mig längre
jag får ringa och ställa in kalaset till i morgon. själv berätta hur jag ser ut för mormor tydligen
"jag trodde jag skulle få en lugn jul med min familj, det tyckte jag att jag var värd. men nejdå" sa hon.
Jag känner mig som det svarta fåret..
Barnet man inte vill kännas vid...
Kommentarer
Trackback
