Nätterna börjar känna av min närvaro nu.
Det är då jag är i mitt rätta element.
Inspirationen hittar fram till mig då, blottar sin nakna kropp, säger kom och ta mig och jag kastar mig in i dess famn.
Det är så tyst då. Alldeles knäpptyst förutom lite ljud från TV:n där nere kanske, om mamma och pappa ännu inte gått och lagt sig. Hjärtat bankar, rädd för att de ska komma in på mitt rum och se att jag fortfarande är uppe. Om de bara visste hur länge jag är uppe om nätterna.

Tankarna går på högvarv och det börjar lukta bränt
det börjar lukta bränd hud.

Allt jag vill är att ha en hand att hålla i, en famn att krypa in i, en kind att pussa på, men det verkar inte gå.
Nej nej nej nej nej.
Himlen är utan moln i dag, det blåser en del, men solen lyser. Jag borde gå ut och njuta, borde låta mina fötter bära mig vart de än vill, borde åka ut i skogen och gå gå gå gå. Men jag kan inte ta mig dit. Jag ska åka och handla med mamma sedan också. När de kommer hem.
Alla julklappar är inslagna i sina fina papper, granen är dock inte klädd ännu, men det tror jag ska göras ikväll, eller kanske i morgon. Och jag har ingen julkänsla överhuvudtaget.